När projektet Skogstäppan startade var återbruk fortfarande något oprövat i Borlänge kommuns byggprojekt. Idag har arbetssättet tagit klivet in i både upphandlingar och förvaltning. Det är numera görbart och skapar stolthet i både branschen och kommunen. 

Projektet Skogstäppan är en ombyggnation av en tidigare förskola till LSS-boende och daglig verksamhet. Det har också varit en testbädd vid Byggdialog Dalarna 2024­–2026 där nya arbetssätt för återbruk, nya roller och nya ekonomiska modeller prövats i praktiken. Beställare var Borlänge kommunfastigheter och entreprenör Skanska med underentreprenörer, i samarbete med Mondo Arkitekter och Energismeden Re-eko.

– Vi har tagit med oss otroligt mycket från Skogstäppan in i förvaltningen och i våra upphandlingar. Lilla Skogstäppan har genererat något stort, där vi nu kan och vågar mer! säger Jessica Burman, projektledare för strategi och fastighet i Borlänge kommun.

Återbruk behöver vara med från start

I Skogstäppan fanns inga färdiga lösningar från start. I stället fick aktörerna tillsammans hitta vägar framåt, med mål om maximalt återbruk, klimatbesparing och lärande. En av de tydligaste lärdomarna är att återbruk måste in från början. Om det introduceras sent blir det snarare ett tillägg – inte en naturlig del av processen.

En annan insikt är att den traditionella projekteringen krockar med återbrukets logik, vilket kräver nya sätt att tänka på fasindelning och beslutsordning.

– Det är svårt att projektera klart och sedan leta återbruk. Materialet ska helst finnas tillgängligt när projekteringen pågår, säger Johanne Fallhagen som är projektchef på Skanska.

Även arkitektarbetet påverkades av osäkerheten.

­– Man ska heller inte lägga för mycket tid i tidigt skede med färgsättning och liknande, innan man vet vilka produkter som finns tillgängliga, säger Mikael Ågren på Mondo Arkitekter.

Nya roller och ny logistik krävs

En annan insikt handlar om att återbruk kräver en annan struktur än traditionellt byggande – både organisatoriskt och praktiskt.

– Återbruk kräver nya roller, som återbrukssamordnare, och en tydlig ansvarsfördelning för inventering, logistik och mellanlagring. Det är inget som är naturligt i byggprojekt i dag, säger Sarah Wiklund, processledare på Byggdialog Dalarna.

Logistiken visade sig också vara en tidig flaskhals.

– Mellanlagring och logistik var en utmaning i början, men vi löste det genom att bygga upp interna processer, säger Johan Croneryd, förvaltningschef på Tunabyggen.

Ekonomi kan driva förändring

För att få återbruk att faktiskt hända kan ekonomiska incitament skapa driv och skicka starkt signalvärde. I Skogstäppan infördes både ersättning per sparat kilo koldioxid och ett 20-procentigt påslag på återbrukat material. Det skickade en tydlig signal om att klimatambitionerna var styrande – inte bara visionära.

– Koldioxid är en ny ”valuta”, som vi inte är så vana vid att räkna med. Det kräver ny kunskap och nytänkande hos alla aktörer. Det finns stor potential att sänka våra utsläpp med befintliga affärsmodeller och tekniska lösningar, men för att komma ner till nettonoll krävs nya samarbeten, affärsmodeller och lösningar, säger Henrik Janols, vd på Byggdialog Dalarna. –

Projektet visar också att riskfördelning är avgörande. Beställaren tog garantiansvar för återbrukat material, något som i praktiken möjliggjorde högre andel återbruk.

– Utan garantiansvaret hade det blivit långa diskussioner och mycket svårare att använda återbrukat material, säger Johanne Fallhagen.

i slutändan landade C02-besparingarna på ungefär en fjärdedel av vad ett nytt byggprojekt hade kostat klimatmässigt.

Kultur och ledarskap avgör utfallet

Men det som enligt flera deltagare haft störst betydelse är inte teknik eller ekonomi – utan kultur och beteenden. Här vittnar många i testbädden om vikten av att ha med rätt personer i arbetet, som är engagerade, drivna och vill samverka.

– Det handlar lika mycket om människor som material. Individer med rätt inställning och ett värderingsdrivet, tydligt men mjukt ledarskap har varit avgörande, där man vågat visa sårbarhet när allt inte gått radrätt – det främjar en lärandekultur, säger Sarah Wiklund.

För många i projektet innebar arbetssättet en omställning i vardagen, något som kan skapa frustration.

– De flesta vill göra rätt för miljön, men vi fastnar lätt i gamla arbetssätt. Här har det varit viktigt att både få tycka att det är svårt och samtidigt fortsätta, säger Johanne Fallhagen.

Samtidigt beskriver flera att engagemanget och kreativiteten vuxit under projektets gång.

– Vi har haft medarbetare som stått i kö för att vara med, säger Johanne Fallhagen.

Från pilot till arbetssätt

När LSS-verksamheterna nu flyttat in är lokalerna i bruk – och återbruket märks inte längre i vardagen. Här har kommunikation varit en viktig nyckel, för att stämma av olika förväntansbilder med både verksamhet och besiktningspersoner.

­– Kommunikation är viktigt! Vi kan gå runt och tro en massa saker, därför är det viktigt att stämma av sina olika förväntningar. Vi var rädda att verksamheten inte skulle gilla att allt inte var helt nytt –men resultatet blev riktigt bra och de tyckte snarare det var skönt att inte alltid behöva göra första repan själva, säger Johanne Fallhagen.

I dag har Borlänge kommun infört återbrukskrav i sina ramavtal och arbetar vidare med samma modell.

– Jag är så stolt över projektet! I början var det många som undrade varför vi skulle jobba med “gammal skit”. Men jag ser en stor förändring hos alla kollegor – och vi har även haft roligt på vägen! säger Jessica Burman.

Skogstäppan blev därmed inte bara ett pilotprojekt som testade återbruk – utan ett projekt som förändrade hur man tänker kring vad som är möjligt att bygga med redan använda resurser. Arbetet i testbädden har mynnat ut i en rapport som sammanställt alla lärdomar, erfarenheter och rekommendationer. Den kommer inom kort att finnas tillgänglig på ByggDialog Dalarnas hemsida.

Totalt kostade projektet en fjärdedel koldioxidutsläpp av vad ett nytt byggprojekt hade kostat – en god förebild i omställningen till en mer hållbar byggsektor.