En av de svåraste aspekterna i att bedöma om en viss belysning riskerar att upplevas som obehaglig och stressande är bländning. Det finns ett teoretiskt konstruerat mätetal UGR (Unified Glare Rating).
https://ljuskultur.se/artiklar/om-ugr-och-%C2%ADblandning/
UGR är dock i praktiken svårt att mäta. För att mycket enklare kunna få en viss indikation på om en armatur är bländande kan man använda handen för att omväxlande skugga och belysa ögonen, enligt bilden ovan. Att bara använda handen för att skugga ögonen är dock en subjektiv metod.
Under paneldebatten 22 oktober 2020 berättade Per Nylén om Arbetsmiljöverkets belysningskrav för att eliminera bländning från olämpligt utformade högluminanta LED-plattor, infällda i tak utan tillräcklig luminans. Detta förekommer allt oftare i öppna kontorslösningar och i skolsalar. Bländningsrisk är en viktig ljusmiljöfråga som varit svår att greppa och flera åhörare blev av intresserade.
Information via https://www.av.se/inomhusmiljo/ljus-och-belysning/infallda-led-plattor/?hl=led-plattor.
Mätningar av luminanserna (ljusheten) kan användas för att få en konkret grund för att bedöma upplevelsen av bländning. Skillnaden i luminanser mellan tak och LED-platta bör inte överstiga ca 10 gånger, ju lägre skillnad desto bättre. Sett från arbetstagarnas position kan skillnaden tyvärr vara väsentligt högre beroende på fabrikat, placering och eventuell avskärmning.
Arbetsmiljöverkets metod är mycket enklare att använda än de UGR-metoder som belysningsbranschen tidigare har tagit fram.
