Toppfält: innehåll

Grundförutsättningen för att en ljusmiljö skall känns bra och därmed också för att ljusmiljön inte skall upplevas som obehaglig och stressande är att ljuset i olika delar av rummet och vid olika tidpunkter har en genomtänkt anpassning till de olika och varierande behoven av olika slags ljus. Ljusdesigners förespråkar som regel rumsligt varierande ljus och nu är det också allt fler som förespråkar tidsmässig ljusvariation.

Den totala upplevelsen av en ljusmiljö påverkas av sensoriska effekter och hur man psykiskt reagerar på den totala upplevelsen av den aktuella ljusmiljön. För att kunna arbeta med att reducera risken för negativ påverkan är det viktigt att tänka på var och en av de tekniska aspekterna som tendrar att höja risken, t.ex. för huvudvärk. För att minimera risken för negativa upplevelser av belysningen bör man undvika:

  • Hög belysningsstyrka under lång tid
    Hög belysningsstyrka inomhus tenderar att upplevas som obehaglig, i synnerhet om man inte själv har valt den höga ljusstyrkan och om belysningen är intensiv under flera timmar. Om t.ex. en lärare väljer intensivt fokusljus och har detta påslaget under lång tid finns det därför risk att några elever känner att belysningen är stressande. För att uppnå en cirkadiskt synkroniserande effekt bör man helst ha 600-900 lux under 30-60 minuter. Man bör också tänka på att i dagens stressande samhälle tenderar intensiv LED-belysning inomhus totalt sett att vara en stressfaktor, i synnerhet om en person ofta utsätts för intensivt ljus under flera timmar/dag och kontinuerligt lever i miljöer med påtaglig belysning en stor del av dygnet.
  • Belysningskontraster som upplevs som bländande
    Bländning beror på att mindre delar av synfältet upplevs som intensivt lysande, på ett negativt sätt. Belysning tenderar att upplevas som bländande om det finns en skarp gräns/kant mellan områden med stor skillnad i ljusstyrka. Direkt belysning ger högre risk för bländning än indirekt belysning med ljus som reflekteras från tak och väggar. Indirekt belysning drar dock väsentligt mer el för att uppnå samma belysningsstyrka. Per Nylén har tagit fram en modell för hur man kan bedöma risken för bländning. Faktaruta 3 och bild 6, bildtext: En enkel metod för att göra en bedömning av om ljuskällor i taket är bländande är att använda handen för att omväxlande skugga ögonen och ta bort handen så att ljuskällorna belyser ögonen.
  • Spektralfördelning med stor andel intensivt blått ljus.
    Generellt sett är det bättre med en jämn spektralfördelning som efterliknar ljuset i naturen. Många LED-lampor har dock fortfarande en ojämn spektralfördelning. En viktig faktor för att begränsa risken för huvudverk är att undvika lampor som har stor andel ljus med våglängder kring 450nm, sådant LED-ljus har diskuterats som ”blue light hazard”. Lampor med låg andel ljus med våglängder kring 480nm upplevs också som sämre ljus. Låg andel långvågigt rött ljus, lågt R9, gör också att man har svårare att se och tolka ansiktsfärger och det är en psykosocial stressfaktor.
  • Högfrekvent osynligt ljusflimmer
    Ljuset från många LED-lampor på marknaden flimrar(varierar) fortfarande ofta med frekvenser kring 400Hz. Dessa snabba ljusvariationer är osynliga, men variationerna stressar det sensoriska systemet. Risken för flimmer är förhöjd då man dimrar LED-lampor och Tunable white-tekniken bygger förenklat sett på att armaturen innehåller två sorters LED-lampor med olika färgtemperatur och att man blandar ljuset från dessa genom att dimra de två lamporna olika mycket.

Som InsideLights ljusdesigner, Tove, och jag har bedömt ljusmiljöerna och mätt upp ljuset då vi under 4 år har besökt olika skolor med olika former av Human Centric School Lighting finns det väsentlig risk att ljuset i ett rum känns obehagligt om belysningen samtidigt är intensiv, bländande, har ojämn spektralfördelning och flimrar. Om bara en av dessa tekniska aspekter är ofullkomlig är risken för att ljuset skall upplevas som obehagligt väsentligt mindre.

Knapp, skrolla upp
×sök
Sök