Trägen vinner – varje år

Dalarna är energisnålaste landstinget

De sparar ingen möda – men massor av energi. Landstingsfastigheter Dalarna är bäst i landet på att hålla nere energiförbrukningen: 2016 gick det bara åt 152 kWh per kvadratmeter i deras fastigheter, inklusive verksamhetsel. Att jämföra med 200 kWh som är genomsnittet för andra landsting.

Landstingsfastigheters dalamodell för energieffektivisering lyfts nu fram som en förebild för andra. Själva poängterar de uthålligheten.

– Alla tänker på energi. Det har blivit som en kultur, förklarar Jesper Mårtensson, energisamordnare hos Landstingsfastigheter.

Kultur betyder i det här fallet att energihushållning genomsyrar allt; nybyggnad, ombyggnad, förvaltning, inköp, vardagsliv. Ingen tar hissen i onödan, ingen bygger om utan att se till att energiförbrukningen halveras. Eller försöker, åtminstone.

– Ibland går det inte – man kan till exempel inte byta fönster bara på en våning. Men då vet vi ju det, och kan lägga in den åtgärden i byggnadens underhållsplan.

En annan sak de inte lyckades fullt ut med var att nå målet 114 kWh/kvm, inklusive verksamhetsel, i nya vårdblocket på Falu lasarett. Det landade på 130 i stället.

– Det visade sig att verksamhetselen drog mycket mer än vi räknat med. Det är ju väldigt apparattunga kliniker i det huset, säger Jesper.

Det kan tyckas märkligt att i en artikel om landstinget med Sveriges lägsta energiförbrukning starta med att berätta om sådant som inte riktigt lyckats – men det är också ett utslag av Landstingsfastigheters särskilda kultur: Inte vara nöjda, ha koll på vad som kan vässas lite till.

Jesper Mårtensson berättar om andra fastighetsbolag som tycker att det inte finns mer att göra när de kommit ned till en energiförbrukning på 200 kWh. Men att de själva, som nu alltså är nere på 152, tycker att de har mycket kvar.

Landstingsfastigheters mål för 2020 var 150 kWh/kvm, en nivå som de ser ut att underskrida redan 2017. Nu siktar de mot nästa mål: 2050 ska förbrukningen vara nere på 90 kWh per kvm.

Riksdagens mål till år 2020 är mer blygsamt: 200 kWh/kvm. Den gränsen passerade Landstingsfastigheter redan 2004.

Vad är det då de gör som är så framgångsrikt?

– Frågan lever över tid, säger Kristina Appelberg, fastighetschef. Den har funnits högt på agendan här långt innan det blev självklart för alla andra – och vi är uthålliga.

Redan 1982 gjorde Landstingsfastigheter den första energiplanen, som blev startskottet för ett systematiskt arbete med energieffektivisering. Den har sedan följts av nya planer 1990, 2000, 2010 – och nu pågår arbetet med nästa. Tidigare fastighetschefer – Martin Bergdahl och Jan Sjöberg – har lyckats ge energifrågorna tyngd i landstinget och nu är det Kristina Appelberg som för stafettpinnen vidare.

– Det blir en god spiral, säger hon. Vi har fullt stöd och får mycket beröm från politikerna i landstingets fastighetsnämnd – de är ju också glada över att kunna visa på framgångar. Och att vi sparar pengar, såklart.

Den goda spiralen är också tydlig internt. Duktiga medarbetare som får uppmuntran och når bra resultat trivs på sina jobb, stannar kvar, är sällan sjuka. En arbetsplats där folk trivs har lätt att rekrytera kvalificerad personal.

– Jag tror det mänskliga är en viktig faktor, säger Kristina. Dessutom har vi en hanterbar storlek på organisationen – då går den att styra. Det verkar vara betydligt svårare att nå resultat i de större landstingen.

Både Jesper och Kristina betonar också samarbetet med driften, att det fungerar bra. Lasaretten och en del kringbyggnader sköts av Landstingsservice medan man har avtal med några privata entreprenörer för vårdcentraler och annat. I avtalen ingår att vinsten av energibesparingar delas lika mellan Landstingsfastigheter och entreprenören.

– Vi jobbar väldigt tajt med driften, berättar Jesper. Vi sätter förutsättningarna varje år på ett årsdriftsmöte, där vi också stämmer av mot det föregående årsdriftsmålet. Förvaltarna vill gärna stoppa in lite pengar för att nå det resultatet, har vi märkt.

Regelbundna avstämningar via Skype – med Landstingsservice varje månad och med de privata entreprenörerna fyra gånger per år – säkrar att utvecklingen går åt rätt håll. Röda, gula och gröna färger i rapporterna signalerar vad man behöver titta extra på.

Utvecklingsarbete pågår ständigt. Jesper Mårtensson visar en skiss på ett hjul för att förklara: Planera – göra – kolla – justera. Om och om igen.

– Uppföljning är viktigast av allt. Att man kollar vad som hände efter att man gjort något. Blev det bra inför vi det överallt, blev det inte bra gör vi om. Och vässar lite till.

Man måste mäta för att veta. Det gör de, ned på fastighetsnivå, men sällan längre.

– Det finns en risk att man samlar in för mycket information. Så att man drunknar i siffror i stället för att spara energi. Där vill vi inte hamna, förklarar Jesper.

Alla Landstingsfastigheters hyresgäster – det är flera hundra – får erbjudande att teckna ett miljökontrakt (se faktaruta) som ger dem 2 procents hyresrabatt om de uppfyller kraven i kontraktet. Nu finns miljökontrakt för tre fjärdedelar av lokalytan.

– Den stora poängen med det är att det ger en ökad medvetenhet om frågorna, att vi tycker det är viktigt och att de får upp det på sin egen agenda. Svagheten är, än så länge, att vi har haft svårt att samla in de konkreta uppgifterna – folk byter jobb och blanketter hamnar på fel ställe. Men vi jobbar på det, säger Jesper Mårtensson.

Åke Persson, verksamhetsledare för Byggdialog Dalarna, är djupt imponerad av Landstingsfastigheters arbete med energifrågorna. Han kallar det ”dalamodellen för energieffektivisering” och vill att hela Sverige – ja, världen! – ska ta till sig deras metoder och förhållningssätt:

– Det låter inte så märkvärdigt när de beskriver det själva. Men de har en systematik, en uthållighet, som bär frukt. Plus massor av smarta tekniska lösningar som de utvecklat under åren. Det här förtjänar verkligen att spridas i vårt nätverk – och även i vidare kretsar, säger Åke Persson.